Spenderade natten på en buss från Wellington till Auckland, lyckades sova förvånansvärt mycket men dagen har ändå varit väldigt trött. Spenderade min timme i Auckland med att traska runt med en trevlig tysk tjej som också skulle vidare med bussen mot Paihia (många med i den meningen...). För ja, mot Paihia bar det av och det var även det en rätt sovig bussresa även om den också var väldigt vacker. Har inte gjort så himla mycket utöver det, traskat lite längs med stranden, handlat mat inför närmsta tiden framför och lagat bananpannkakor - rätt lagom dag. Paihia är en liten och söt stad precis vid havet, är glad att jag stannar till här även om det bara blir över natten. Imorgon är det nämligen Kaitaia som gäller, ännu längre norrut! Där stannar jag två nätter och den hela dagen jag blir där spenderas med att åka på en guidad tur upp till Cape Reinga som är toppen på nordön - ska bli jättekul!
Dagarna jag spenderade i Wellington var himla härliga, lekte, gick på äventyr och hade allmänt trevligt - slås åter igen av hur mycket mer man får ut av en vistelse när man bor hos folk istället för på vandrarhem. Det har så klart sin charm också, man vet aldrig vilken sorts människor man kan träffa på!, men man upplever en stad på ett så annat sätt i sällskap med folk som bor i den.
Det är häftigt att jag numera väldigt tydligt upplever en skillnad i olika delar av Nya Zeeland, vad som känns hemma och inte. Att åka upp till Wellington är lite som att åka till Stockholm i Sverige, jag kan delar av staden, tycker det är trevligt att traska runt men det är inte hemma. Att vara här uppe är som att åka till någon för mig okänd del av Sverige, lite som när jag och mamma roadtrippade till Haparanda - det är fortfarande hemma på så sätt att det är rätt land, men inte mer än så. Men att vara nere i Southland är numera som att vara hemma, landskapet är bekant, dialekterna är bekanta och stadsnamnen känns igen - det är en fin känsla.
Ha det gott!
/kiwibruden